En intressant reflektion som uppenbarade sig idag är att alla
våra stridsuppgifter är kopplade till en efterhandssituation där en angripare
redan är här. Inom tävlingsidrott hade säkerligen flera uttryck sig frågande om
ett fotbollslag inte tränade på anfall utan endast byggde sitt spel på att
kontrollera egen planhalva. Även det mest defensiva fotbollslag vet att kampen
mellan två lag sker på offensiva och defensiva principer. Det blir oerhört
svårt att vinna om man inte får anfalla in på motståndarens planhalva.
Jämförelsen mellan idrott och försvar är endast intressant ur ett principiellt
resonemang. Vårt försvar tränar endast på uppgifter på egen planhalva. Det är
idag otänkbart att föra ett resonemang som bygger på offensiva principer. Jag
tror att den defensiva försvarsprincipen påverkar oss mer än vad vi tror,
avseende doktrin-, metod-, materiel-, och kompetensutveckling. Principen
utesluter inte ett offensivt agerande om det sker inom en defensiv kontext. Den
offensiva aspekten av militärt agerande är viktig för att skapa handlingsmöjligheter
för politiska och militära chefer.
Den defensiva inställningen genomsyrar vårt samhälle och bidrar
säkerligen till den restriktiva hållningen mot Nato.
Troligen skulle det vara möjligt att härleda det defensiva
tänkandet till jantelagen där ingen är mer värd en någon annan och där det är
fult att sticka ut.
Rädslan för att sticka ut, avundsjuka och förakt har troligen
haft hämmande effekter på Försvarsmaktens utveckling vilket påverkat vårt
defensiva uppträdande.
Tanken om ett försvar som endast agerar på egen mark har säkert
en historisk koppling till den gamla pliktlagen och det politiska arv som
format Sverige. Försvaret har inte längre den nummerär som krävs för ett
omfattande djupförsvar över ytan. Dagens lilla styrka kan endast i samarbete
med andra lyckas med uppgiften att försvara Sverige. Valet har gjort av vår
politiska ledning som aktivt valt bort försäkringen till ett heltäckande skydd.
Likt en bilförsäkring som kan vara hel-, halv- eller trafikförsäkrad har vi
valt trafikförsäkring.
Med dagens omvärldsutveckling har försvaret reducerats ner
vilket påverkar användningsområdet. Idag är vi helt beroende av stöd från andra
länder vilket påverkar vår utvecklig än mer. Metodutvecklingen av försvarsprincipen
att mottaga stöd för från andra för att försvåra för en angripare att etablera
sig blir troligen än mer talande i framtiden vilket påverkar den individuella
kreativiteten än mer. Att utbilda officerare som känner sig begränsade redan i
skolbänken medför en mental restriktion. Individen känner sig troligen styrd
till att tillämpa stereotypa lösning för att resurserna aldrig är tillgängliga.
Jag hävdar att vi inte
har förlorat vår offensiva förmåga den har aldrig funnits i moderntid, det som
vi har förlora är vår defensiva förmåga. Rent logiskt borde därför ett Natomedlemskap
vara högintressant för Sverige. Men varför finns det ett natomotstånd? Jag tror
att medlemskapet går i mot den nationella svenska kulturen som skapats genom år
av indoktrinering. Det är inte Nato som är den huvudsakliga frågan, utan
snarare om vi skall överge vår kultur och kliva ut på oprövad mark.
Som skattebetalare kan man fråga sig varför vi fortsätter att
satsa pengar på en verksamhet som inte verkar kunna lösa sin uppgift. Utifrån
det perspektivet kanske en nedläggning eller nerskalning vore att föredra. Varför
finns det en tung organisation till så få verkansdelar. Det kan säkerligen
finnas många aspekter som förklarar mängden stabsofficerare: romantisk bild och
arv; egen generering av arbetsuppgifter; oklar arbetsmetodik; otydlig
organisation; otydliga mandat och befogenheter.
Men det kan finns andra aspekter som måste beaktas, Försvarsmakten
är otroligt viktig för samhället. Jag upplever att försvarsförmågan inte är den
central aspekten. Förmågan att bibehålla en stark försvarsindustri, försvarsmaterielutveckling
och internationella politiska poänger känns ofta mer prioriterat. FMV använder
en stor dela av försvarsbudgeten för att finansiera sig själv och bedriva materielutveckling,
anskaffning och vidmakthållande åt en kund, Försvarsmakten. På ett liknade sätt
finansieras Fortverket som underhåller lokaler som Försvarsmakten hyr. Dess
lokaler har betalats av Försvarsmakten under byggnationen för att sedan lämnas
över och förhyras av Försvarsmakten. Dessa myndigheter har dessutom vinstkrav
vilket känns märkligt när pengarna skall cirkulera tillbaka till statskassan.
Om en myndighet har ett vinstkrav borde det finnas ett intresse att skapa fler
kunder. Men polisen, kustbevakningen, tullen, och räddningstjänsten sköter sin
verksamhet skild från FMV.
Som jobbmotor blir Försvarsmakten en samhällsviktig funktion,
underleverantörer och konsulter bygger sin verksamhet på att leverera tjänster
och produkter till både Försvarsmakten, Försvarets materielverk och Fortverket.
Samhällsekonomiskt blir det viktigt att bibehålla en försvarspolitiskriktning
som inte hotar den tysta affärsmässiga överenskommelse som finns mellan de
olika parterna.
Försvarsmakten kommer att vara viktig i framtiden men kanske
inte i den traditionella bemärkelsen försvar av Sverige utan som en viktig
kugge för att generera försvarsmateriel och sysselsättning.
Inlägg
